Alla fästingar bär inte på sjukdomsalstrare, så ett fästingbett betyder inte automatiskt att den som blivit biten blir sjuk. Fästingarna sprider olika sjukdomar, av vilka borrelios och fästingburen hjärninflammation är allvarliga för människan om de inte behandlas. Borrelios är mycket vanligare och behandlas med antibiotika. Fästingburen hjärninflammation kan däremot inte behandlas med mediciner, men smittan kan effektivt förebyggas med vaccin.
En fästing som sitter fast på huden urskiljs i allmänhet som en mörk prick som till en början kan se ut som ett födelsemärke. Små halvvuxna nymfer kan vara mycket svåra att upptäcka på grund av sin lilla storlek på 1–2 mm. Ett bett från en fästing som redan lossnat från huden är svårare att upptäcka, eftersom det nödvändigtvis inte syns något som avviker från det normala på huden. Det lönar sig att göra en fästingkontroll genast efter en utomhusvistelse, så att eventuella fästingar inte hinner vara fastbitna i huden under en lång tid och så att de upptäcks innan de lossnar. Undersök särskilt noggrant åtminstone armhålorna, ljumskarna, bakom öronen, hårbotten, ryggen, magen och knävecken.
En fästing som bitit sig fast i huden avlägsnas genom att dra ut den ur huden med en jämn rörelse uppåt. Detta lyckas enklast med fästingborttagare eller pincett som kan köpas på apotek. Med dessa tar man tag om fästingen så nära huden som möjligt. Försök inte ta bort fästingen med fett eller insektsmedel. Om fästingen tas bort inom ett dygn från att den bitit sig fast är risken för borreliasmitta liten.
Bettstället ska kontrolleras under några veckor. Nästan alla får en rodnad med diametern 2–3 cm som irritationsreaktion vid bettstället. Rodnaden betyder dock inte ännu borreliainfektion och den behöver inte behandlas. Om rodnaden vid bettstället utvidgas och får en diameter på över 5 cm efter en eller ett par veckor, är det sannolikt en infektion orsakad av borreliabakterien och den bör behandlas med antibiotika. Inte heller i det här skedet finns det behov av jourmässig inledning av medicinering, utan det räcker att man uppsöker läkare inom några dagar. Ett annat, betydligt mer sällsynt hudsymtom vid borrelios är en blåaktig, oöm, mjuk knöl med slät yta, som vanligtvis förekommer på ytterörat, i pungen eller kring bröstvårtan.
Fästingburen hjärninflammation är en smittsam sjukdom orsakad av virus. Om fästingen bär på viruset kan sjukdomen överföras bara några minuter efter att fästingen bitit sig fast. Symtomen i det första skedet är feber, huvudvärk och ledvärk som uppkommer cirka en vecka efter bettet. Det här skedet varar vanligtvis cirka 4–7 dagar. De flesta blir helt friska i detta skede och får livslång immunitet mot sjukdomen. Hos en del framskrider sjukdomen till det andra skedet, som föregås av 3–21 dygn när man är symtomfri eller endast har lindriga symtom. Symtomen i det andra skedet är kraftiga och kräver omedelbar behandling. Dessa är svår feber i kombination med huvudvärk, nackstelhet, ljuskänslighet och illamående. Den insjuknade kan också ha nedsatt medvetandegrad, kramper och förlamningssymtom. Fästingburen hjärninflammation diagnostiseras med hjälp av symtom och antikroppsbestämningar och behandlingen av den är symtomatisk. Antikroppar kan konstateras tidigast 1–2 veckor efter smittan, så det är onödigt att testa antikroppar för säkerhets skull genast efter ett fästingbett.
Under utomhusvistelser är det bra att försöka skydda sig mot fästingar genom att ha täckande klädsel. På apoteket kan man också köpa fästingmedel som appliceras på huden. Kontrollera kläderna och huden efter att du rört dig utomhus. Det är också skäl att kontrollera pälsen på husdjur eftersom fästingar kan komma in med husdjur. Fästingburen hjärninflammation kan förebyggas med TBE-vaccin. Vaccinet rekommenderas särskilt för personer som bor i riskområden och för dem som vistas mycket utomhus. För att förebygga borrelios finns tills vidare inget vaccin.