”Näsan har runnit idag.” En bekant mening från personalen när man hämtar barnet från daghemmet. Man kan nästan konstatera att barnens näsor börjar rinna i augusti och gör det ända till midsommar. Daghemsvård ökar förekomsten av infektioner hos små barn cirka tredubbelt, i synnerhet under det första halvåret. Hur vet man om barnet är tillräckligt friskt för att gå på daghem och när ska man gå till läkaren?
En bra allmän regel vid förkylning är att hålla barnet hemma när barnet har feber eller inte orkar leka och hålla på som vanligt. Man ska dock skilja mellan sjukdomsfrånvaro som är nödvändig med tanke på barnets eget mående samt å andra sidan risken för smitta. Det finns ofta många symtomfria infekterade vid luftvägsinfektioner, och isolering behövs vanligtvis inte. Smittsamheten är stor redan innan symtomen bryter ut, vilket försämrar isoleringens effekt. Ett undantag är kikhosta och luftvägsinfektion som orsakas av A-streptokock. Vid kikhosta varar isoleringen 5 dygn efter att man börjat ta antibiotika, men om symtom har förekommit i över tre veckor vid diagnostiseringstidpunkten behövs ingen isolering. Vid A-streptokock behövs isolering i 24 timmar efter att behandlingen inletts. Konjunktivit, dvs. ögoninflammation, orsakas vanligtvis av samma virus och bakterier som luftvägsinfektioner, och därför behövs ingen isolering. Symtomens styrka avgör behovet av isolering. Isolering är inte till någon nytta vid öroninflammation. Även om isolering inte behövs, ska barnet ges en tillräcklig återhämtningstid innan hen återvänder till småbarnspedagogiken.
Hosta och snorighet är de vanligaste symtomen vid en förkylning. Om förkylningssymtomen pågår i över 10 dygn utan tecken på att bli bättre ska barnet tas till läkaren för bedömning. Om förkylningssymtomen lättar först men börjar bli värre på nytt bör man också söka sig till bedömning.
Öronvärk är vanligt i samband med förkylning och innebär inte alltid en infektion som kräver antibiotikabehandling. När ett barn med öronvärk mår bra och öronvärken lindras med regelbundet administrerad smärtmedicinering kan man följa upp situationen hemma. Om smärtan inte lindras inom några dagar, smärtstillande inte hjälper eller barnets allmäntillstånd försämras bör man uppsöka läkare.
Stegring och feber kan också förekomma i samband med förkylning. Gränsen för feber är över 38 grader. Om barnet inte blir piggare inom ett par timmar efter att ha fått febernedsättande läkemedel bör en yrkesperson bedöma hur barnet mår. Om ett barn med feber verkar exceptionellt sjukt eller verkar ha ont, det förekommer blodutgjutningar eller omfattande rodnad i huden, behöver barnet bedömning på jouren. Långvarig feber som pågått i över 3 dygn eller stegring som pågått i en vecka ska bedömas på läkarmottagningen. Kravet på en feberfri dag innan barnet återvänder till daghemmet sitter hårt, men det finns inga bevis på nyttan av en feberfri dag och det är onödigt att vänta tills dess. Barnets allmäntillstånd är det viktigaste.
Ibland kan förkylningssymtom försvåras så att barnet får andningssvårigheter. Andningssvårigheter kännetecknas av att barnet inte orkar prata, sitta eller gå, att andningen kan vara pumpande, pustande, ytlig, mycket snabb eller väsande. Läpparna och ansiktet kan vara blåaktiga. Om du misstänker att barnet har andningssvårigheter, ska du beroende på situationens allvar antingen ringa nödnumret 112 eller jourhjälpen 116117.
Om barnet i samband med förkylning har svullnad i kinden eller kring ögat ska man uppsöka vård snarast.
Akut halsfluss som orsakar halsont är vanligtvis lindrig och går om av sig själv. Den orsakas vanligtvis av ett virus. Antibiotika hjälper inte vid virussjukdom. Det finns skäl att misstänka angina, dvs. halsfluss som kräver antibiotikabehandling och orsakas av streptokock A, när ett barn med halsont har feber, svullnad och beläggningar i svalget samt ömma och svullna lymfkörtlar under käken. Avsaknad av hosta är också typiskt för halsfluss som orsakas av A-streptokock. Om du misstänker angina hos ditt barn bör du ringa jourhjälpen 116117 för att bedöma testningsbehovet.
Föräldrar brukar känna sina barn, och det lönar sig att lita på sin intuition. Man kan lätt be om en professionell bedömning om man är osäker på hur allvarliga barnets symtom är.